Jag blir så trött!

KDU ska få ett besök av en Kenyansk gäst vid namn Ruth.
Hon tillhör organisationen som vi samarbetar med i Kenya. Hon har idag fått sitt visum till Sverige, men nu vägrar Svenska ambassaden i Nairobi att släppa hennes pass tills de får försäkrings policyn från Sverige per email. Till saken hör att de vet vilket försäkringsbolag som Ruth är försäkrad igenom och de har även telefonnumret dit, men kan inte lyfta på rumpan för att slå en signal. Inte nog med det. Ruths flygbiljett är bokad med transfer i London.

Eftersom Storbritannien inte tillhör Schengen så måste Ruth ansöka om ett transfer visum hos Brittiska konsulatet.
Ruths utresedatum är på tisdag. Idag torsdag har hon alltså då inte fått ut sitt pass, som hon behöver för att ansöka om transfer visum.

Jag blir så trött för att när en kenyan ska besöka Sverige är det så otroligt omständigt! För att ens kunna ansöka om visum måste kenyanen visa upp ett inbjudningsbrev ifrån organisationen som inbjuder den till Sverige. Brevet måste vara signerat och bekräfta att den inbjudande organisationen står för omkostnader och försäkring under Sverige vistelsen.

När jag åker till Kenya sätter jag mig på flygplanet. På Jomo Kenyatta Airport fyller jag i en ansökan för turistvisum för 3 månader, betalar de 50 dollar som ett visum kostar, ler och tackar för välkommandet till Kenya.

Ruth fick inte ens ett turistvisum, hon fick ett visum som på dagen täckte hennes vistelse här!
Det känns som hela undertonen i processen är att svenska staten tror att alla människor ifrån utvecklingsländer som besöker Sverige vill komma hit och stanna för gott (och utnyttja systemet som det brukar heta).

För ett par år sedan hade jag en tanzanisk kompis på besök, Jonas Kulwa. Han kommer ifrån en liten by i Tanzania som heter Tazengwa och bor i ett lerhus med sin fru och sina 4 barn. Efter en vecka i Sverige längtade han hem. Visst tyckte han att Sverige var fint och att vi hade ett rikt land, men han längtade hem till sitt hemland!

Jag med Jonas yngsta son, 1 vecka gammal år 2001.