Juba - Maridi

Efter ett par dagar i Juba begav vi oss idag på morgonen till Maridi. Jag kan helt klart säga att det är den mest spännande bilresan som jag har genomfört i Afrika. Vi är i slutet på regnperioden här i södra Sudan och det ställer till en hel del på vägar som inte har reparerats de närmsta 20 åren.

Nedan kommer lite bilder och text från de senaste dagarna:

Min kollega Zaitun, från hennes bröllop i lördags.

Och lilla jag. Vi kom ju självklart prick klockan 14 som Zaitun bara 1h innan hade sagt till oss att göra. Vi var ganska först i kyrkan och inte förrän efter 1h fick vi gå in och sätta oss. Vid 15:30 anlände brudgummen och en stund därefter anlände bruden. Själva kyrkdelen var slut vid 19, då hade vi hunnit med både vigselceremoni och en rejäl predikan om att leva i enhet med sin hustru. En nigeriansk pastor som jag tycker väldigt mycket om. Han utmanar verkligen sudaneserna i sina predikningar för att de sluta upp med en del kulturella företeelser som inte är så positiva.

Tältet som har varit mitt och Veronicas hem de senaste dagarna i Juba. Liknande tält fick man betala $150/natt för i Wau på ett ställe som heter River Lodge.

För mamma och pappa: Detta var bilen jag åkte med när vi talades vid i söndagskväll.

Bilen som jag har färdats med idag. Vi har åkt med IAS lokala samarbetspartners Rural Action Against Hunger (RAAH) idag som också har tillgång och använder vår Base Camp här i Maridi.

Första sträckan på vår resa idag gick väldigt smärtfritt tills vi kom fram till ett stället där det var en lång kö av lastbilar. Lite längre fram satt flera lastbilar fast. Vår chaufför gick ut för att kolla läget och vi andra hängde på. Tyvärr tog jag inte med mig kameran. Vi gick förbi de lastbilar som satt fast från båda håll. Det regnade så jag och en annan kille från vår bil tog skydd under en lastbil som stod där. När vi satt där kom en vit tjej förbi och undrade vart vi var på väg. Jag svarade Maridi och hon berättade att de skulle dit också. Hon undrade var vår bil var och jag sa att den står bakom er bil, samtidigt vänder jag huvudet åt andra hållet och ser vår bil komma ut från bushen, rakt igenom all lera och förbi alla andra lastbilar som sitter fast. Vi flög snabbt upp och sprang ut i leran för att se om chauffören skulle lyckas, vilket han gjorde! Gissa om folk blev förvånade som hade stått still där i flera timmar redan när vi kom. Tyvärr tror jag att många står kvar ännu likt vid flera andra ställen längs vägen.

Nedan är lite bilder från dagens resa. Tyvärr dog batteriet i kameran efter en bit.

World Food Programmes lastbil har kört fast och en grävmaskin försöker först att lossa släpet.

Grävmaskinen har flyttat på sig och vi kunde efter att lagt i fyrhjulsdrift fortsätta vår resa.

Nu ska jag dusha. Är inte direkt fräsh efter dagens bilresa. Jag har lera långt upp på benen. Imorgon ska vi ut till en by för att göra intervjuer!