Ngaramtoni
Efter en vecka i Tanzania har jag hunnit fräscha upp gammal swahilivokubulär och mitt huvud idag är fullt av massa huku, yupo, ipo, wapi, hawa, ile, ule etc. Jag kan inte ens i min vildaste fantasi förstå att jag en dag ska kunna skilja på dessa viktiga småord och även använda dem i mitt tal! Men, men...den som lever får höra!
Hitintills har mina dagar bestått av självstudier i swahili på förmiddagen och efter lunch har jag antingen varit inne i Arusha med husan Baselisa eller besökt min väns kyrka där de arbetar med självhjälpgrupper och mikrolån.
Igår anlände makarna Andersson vars hus jag har bott i den senaste veckan. Helt plötsligt blev det mycket svenska för min del istället för stapplande swahili med Baselisa och trädgårdsmästaren Jeremia.
På förmiddagen idag tittade en Hanna och Markku in. Makarna och deras barn träffade jag första gången 2001 när jag jobbade på Svenska Skolan i Nzega. På den tiden bodde de i Katesh men numera bor de i Nzega. Hanna frågade om jag inte hade lust att hänga med dem till Nzega på fredag vilket jag har bestämt mig för att göra. Jag har inte varit där sen 2001 och det ska bli riktigt spännande att komma tillbaka! Svenska Skolan finns inte kvar dock. När jag var där var det sista läsåret innan de stängde.
Jag tänker nog vara där i en vecka. Därefter har jag en möjlighet att komma och hjälpa till på IAS kontor i Arusha. Vi får väl se. Vad jag har lärt mig hittills i det här landet är att inte planera för det blir aldrig som jag har tänkt. Inshallah!