Müsli

Är det någon som har ett bra och gott recept på hemmagjorda müsli?

I müslins värld här är allt väldigt dyrt. Kanske inte om man är van vid Sveriges priser, men jag som har blivit lite hjärntvättad tycker det är det. 500 gram müsli kostar från 30 kr och uppåt. Om jag skulle vara en stor idol av Kelloggs a la chokladflingor så kan jag räkna med att betala nästan 100 kr för ett vanligt paket!! Tror jag ska döpa om dem till Expertisflingor, för det är väl bara de så kallade internationella expertiserna med skyhöga löner som har råd att köpa dem.

Fredag

Jag kan inte fatta att det redan är fredag igen! vart tar veckorna vägen?

Igår åkte jag över hela stan för att koppla upp mig mot internet på min laptop. Internet i lägenheten har strulat sen i tisdags och idag skulle det komma gubbar ifrån statliga telkom för att fixa det. Inga gubbar syntes till när jag lämnade vid 9. Det slutade med att jag hamnade på NDI igår, där internet fungerade som en jojo, alltså uppkopplingen gick upp o ner.
Varför denna jagan efter internet? Det låter som om jag inte klarar mig utan det ett par dagar. Fast det gör jag, men igår hade jag ett väldigt viktigt mail med deadline som var tvunget att skickas.

Igår överlevde jag ännu en träff med mr. Hussein, min supervisor för Community Service. Det känns nästan som han har fått sig en åthutning för de två sista gångerna som jag har träffat honom har han varit väldigt snäll. Jag har gjort mina timmar i Kibera som skolan kräver, men jag fortsätter ändå. Jag gör ju inte min service där för skolans skull...utan för kvinnorna.

Min supervisor för internship har inte ännu lyckats få till ett besök på NDI. Nästa veckan blir sista chansen för honom.
jag håller på att avsluta mitt jobb här. Ska försöka överlämna allt lite snyggt till Dickson så att han kan använda det jag har gjort.

Jag hoppas att internet fungerar hemma ikväll...för det är ju trots allt väldigt trevligt att kunna prata lite över skype med vänner i Sverige.
Eller vad säger ni? =)

Fisksoppa

Fick jag ikväll hos Pia o Peo. Mycket gott. Vi hade ett möte om kvinnogruppen i Kibera. Verksamheten ska utvecklas till ett litet eget företag där kvinnorna kommer att vara anställda för att tillverka halsband och kunna få en stadig månadslön. De kvinnor som idag inte är intresserade av hantverk ska i en del av verksamheten kunna ta ett microlån för att investera i en egen liten business.
Imorgon ska vi dit igen och mina "elever" ska kämpa på med att lära sig läsa o skriva på Swahili, den andra gruppen av "eleverna" ska fortsätta med engelska. Tänk dig att vara över 30 år och inte kunna läsa och skriva!

Diktaturer och Svenska spel

Läste precis min kompis Julias blogg där hon hade en text om Ella och Vitryssland, med en länk till inslaget på ekonominyheterna där Ella Bohlin medverkar angående Sveriges affärer med diktaturen Vitryssland. Ella påpekar den dubbelmoral som staten har då de låter handel ske och på så sätt samtidigt stödjer diktaturen.
Mammon är den stora boven. Det är alltid lätt att tala fina ord om demokrati och mänskliga rättigheter, men hur man sedan agerar är en annan sak.
Detsamma är det med KDU som talar om etik och den lilla människan, men samtidigt tar emot pengar ifrån Svenska Spel varje år. Ett statligt bolag som orsakar att många svenskar varje år fastnar i spelmissbruk. Som sagt det är lätt att tala fina ord, men att handla därefter är svårare.
Sveriges ungdomsförbund kanske också behöver lite etiska riktlinjer?

Ensamhet

Det blev en dag hemma idag vilket är väldigt skönt! Sen Erika och Anna kom har det varit väldigt intensivt för mig med resor, flytt och dagsprogram.

Idag på morgonen fick jag äntligen njuta av ensamhet! Jag har verkligen saknat det. Vet inte om jag har varit helt ensam i en bostad sen i somras. På IAS gästhus har det alltid varit någon mer än jag. Det har varit väldigt trevligt, men jag kommer aldrig ifrån att jag gillar min ensamma tid med bara mig själv och mina tankar. Jag har ju haft tillgång till eget rum att stänga in mig i sen i januari, men det är ändå inte samma sak som att vara helt ensam i en lägenhet där man kan gå från rum till rum med mer eller mindre kläder på sig, spela hög musik och bara njuta av tillvaron. Tillvaron kunde varit ännu bättre om det inte gjorde så ont i magen var 30e minut. Men jag har god tro på att det går över tills imorgon, annars får jag uppsöka läkaren på Universitet. Han har säkerligen lite tabletter att ge mig. I det här landet kan man inte gå till en doktor utan att få med sig ett par tabletter därifrån. Sen om tabletterna hjälper eller ej, är inte så noga.

Mer(u) toalettsnack!

Helgen har spenderats i Meru där vi har haft KDUs andra workshop. Roligast under hela helgen var enligt mig besöket hemma hos Fridahs familj i fredagskväll. Fridah är en av tjejerna i vår samarbetsorganisations styrelse. Jag åker alltid till workshopen som vi har tillsammans med the Youth Assembly med stora förväntningar och denna helgen kanske jag hade för höga förväntningar för jag känner mig lite besviken. Deltagarna var inte så aktiva och debattlystna som de brukar vara.

Titeln lovar toalettsnack och det ska jag självklart bjuda på. Det är ju valfritt att läsa... I Kenya och många andra utvecklingsländer är det vanligt med det så kallade hålet i marken/golvet. Alltså toaletten består bara av ett hål som är lagom stort för att man inte ska sikta fel. En del hål i golvet toaletter är så moderna att man kan till och med spola. Kenyanerna är ju mer vana än vid västerlänningar vid dessa hål, men vad jag inte kan förstå är varför det ska vara så svårt att sikta rätt!!
Principen att huka sig vid toalettbesök gäller även för kenyanerna vid vanliga toaletter och idag på hemväg möttes vi av en trevlig syn på en toalett, då en person hade lyckats lägga en bajskorv på toalettkanten! Hur svårt kan det egentligen vara att sikta rätt??? Det är min stora fråga idag!

Personligen har jag sedan vi (Anna o Erika från KDU) kom hem för 4h sedan hunnit besöka toaletten 5 gånger och det har inte varit 5 trevliga upplevelser. Mellan besöken har jag en fruktansvärd magsmärta!

Nu är det nog dags för sängen. Tjejerna blir upplockade av taxin vid 7:30, jag ska sedan till NDIs kontor...om inte magen spökar hela natten.

Godnatt!

ps. Erika försökte peta ner bajskorven med massor utav toalettpapper, Anna vägrade att uträtta sina behov överhuvudtaget och jag bara ignorerade den och försökte sikta rätt.

Toaletter

Nog för att jag nu bor i en lyxig lägenhet nu, men den har lite defekter så som att toaletten inte går att spola. Nu är det ju inte hela världen eftersom man löser det lätt med en vattenhink. En annan upplevelse idag på morgonen var att duschen var för varm. Verkligen ett rikemansproblem!

Idag när jag kom till NDI så var min internetkabel helt borta. Tydligen så har de dragit lite nya uppkopplingar här och då hade min 5 m långa kabel kommit väl tillpass. Jag fick den i julklapp av min bror. På tal om julklappar så fick jag också en fläkt av min bror i julklapp som man kopplar in genom USB-porten. Tyvärr glömde jag den när vi åkte till Garissa i helgen där det var över 30 grader varmt och väldigt fuktigt.

Jag har ju besök här nu och idag ser de ut som två kräftor. Under ett par timmar igår hade de utnyttjat Bjartes pool...och resultatet ser vi idag. Sen har den ena drabbats av 1=2, eller hur är det vi brukar säga?? Ni som är insatta i de magbekymmer som kan uppkomma i östafrika vet vad jag menar =)

Flytt m.m.

Idag lämnade jag International Aid Service gästhus bakom mig. Jag har trivts otroligt bra där, men beslutet till att flytta beror på att jag ska få låna en super fräsch lägenhet gratis tills jag åker hem. Lägenheten ligger i området Westland och här finner man många rika kenyaner och vita. Lägenheten tillhör en amerikan som heter Bradley Austin och han arbetar för International Foundation for Election System. Han ska hem till USA under ca en månads tid och vill därför att jag bor här, så kallad house sitting. Jag tackar verkligen inte nej till det eftersom lägenheten är väldigt fin med alla dess bekvämligheter, men nackdelen är att den ligger i ett område där jag inte har några aktiviteter under veckorna så det kommer att bli lite mycket åkande över halva stan. Eftersom jag sparar in lite hyra, så kanske jag kan lägga lite extra på taxi framöver.

Förutom flytt så har dagen varit avsatt till besök i slummen Kibera som är den största i Afrika. Jag besöker en familj där ungefär varannan vecka och idag hade jag med mig Anna och Erika ifrån KDU. Det blev många nya intryck för dem och lukter... ska försöka lägga ut lite bilder så fort jag har fått min dator uppkopplad på nätet här.

Jag ska till skolan imorgon och känner mig inte alls förberedd för det. Har inte lärt mig de nya swahili orden och inte heller läst inför min andra lektion Politics in Developing Nations. Men, jag överlever nog. Lektionerna är förresten inte så farligt det jobbiga är att jag måste gå och träffa Mr. Hussein igen. Jag kommer vara ett nervvrak innan det besöket är över!!

Hanna Carlsson Atieno

Idag fick jag en chockerande nyhet!
Ett flickebarn som föddes den 5 Februari 2006 i Suba distrikt, Nyanza provins, Kenya har uppkallats efter mig! Kan ni tänka er vilken ära! =)

Den stolte fadern ser ni på bilden. Han var med på två av KDUs workshop här i Kenya förra året. Ericssonen som han har i sin hand, var min pappas första mobiltelefon. Tack vare den har han kunnat mobilesera ungdomar i det distrikt där han bor och startat ett litet Youth Assembly. Läs mer om projektet på www.kenyaprojektet.blogspot.com

Imorgon bär det av till Garissa för en workshop. Ska bli mycket spännande!

Han springer inte bara runt halvnaken...

"Hej...Hur är läget idag?
När skall du äta? Jag
kan laga köttfärssås å
spagetti..."

Sms som dessa uppskattas mycket!

Tack Joje för mat och skratt! =)

ps. jag hade Johannes som elev på Svenska Skolan i Tanzania för 5 år sedan. Han är nu i Kenya och jobba som volontär. På grund av lite Visum och biljettstrul så är han nu ett par dagar i Nairobi och bor här på IAS gästhus.

Hanna gör dé nåt...

...om jag springer runt här lite halvnaken?

Citat Johannes Långs 2006-03-14 kl. 21:20

Vad svarar man på det? =)

26 April

Är datumet då jag troligtvis kommer flyga hem till Sverige. Det känns skrämmande närma, men ändå så långt borta.
För mig känns avståndet mellan Kenya och Sverige inte så stort. Var gång jag kommer hit blir det faktiskt kortare beroende på en faktor, fast internetuppkoppling. Med teknikens under så kan jag har daglig kontakt med vänner i Sverige och övriga världen och till och med prata telefon med dem, för ingen kostnad alls.
Vid min första tur till kontinenten vilket inte är alls många år sedan, satt man som på nålar var gång någon hade varit på postkontoret och hämtat post. Skulle det vara något brev till en?

Jag kanske är lite orättvis i min beskrivning eftersom jag befinner mig i Nairobi och Nairobi är faktiskt inte som övriga Afrika.

Så ni som säger att jag är i Afrika, glöm det!

Nairobi är mer som ett mellanland. Jag kan få tag på det mesta i affärerna till och med Vasas Knäckebröd har hittat hit. Kalles Kaviar kan jag bara gissa är på väg eftersom den norska leverpastej tar upp hyllplats.
Det finns en utbredd kollektivtrafik som fungerar utmärkt förutom vid rusningstid.
Som många miljonstäder så brottas Nairobi med luftföroreningar, skillnader är väl att i ringen Nairobi finns det ingen motståndare. Föroreningarna får gå alla ronder själv.
Vad finns mer i detta mellanland?
Jo, allt som du finner därhemma men kanske inte så välorganiserat eller välutvecklat! Och vet du vad!? Det är därför som jag trivs så väldigt bra här! =)

Denna söndag har varit väldigt lugn och trevlig.
Det blev inget förmiddagsbesök däremot en konsert i Karen Pentecostal Church kl 15 med min nyfunna vän Eva. Eva jobbar som volontär på Rädda Barnen här. Vi kom i kontakt genom en kenyansk vän till mig vars mamma också jobbar på Rädda Barnen.
Eva är väldigt bra! Vi tycker typ lika i allt...iallafall allt som gäller att jobba i ett utvecklingsland, såsom att man inte vill jobba för FN eftersom de fastnar i sin byråkrati och typ aldrig träffar människorna som de ska hjälpa, sen sitter de med skyhöga löner och försvarar det med urdåliga argument. Att vi tycker lika i allt...kanske var att överdriva, vi har bara träffats två gånger. =)

Imorgon blir det en heldag på NDI.

Veckan som ligger framför känns ganska späckad, samtidigt har jag tusen saker i huvudet med saker som jag måste fixa och göra...såsom att ändra mina flygbiljetter hem, bestämma mig om jag ska åka till Tanzania första helgen i april eller veckan senare och då även åka till Zanzibar, få klart ansökningar till bland annat THS för hösten. Sen på onsdag kommer Anna och Erika. Det ska bli väldigt roligt! Jag hoppas jag har lite bättre kontroll över mitt liv då...

Godnatt!

Are we leaving in 10 minutes?

Säger en slö Julius ifrån TV-soffan. Vi ska på bio och se Syriana. Det finns ganska många biografer i Nairobi och jag har hittentills inte besökt en enda även om en biljett bara kostar från 22-40 kr. Tror biljettpriset beror lite på när på dagen man vill se filmen.

Annars har denna lördagen ägnats åt en skoluppgift. Vi ska skriva ett förslag på en show till Oprah Winfrey om ett ämne som är speciellt angeläget i utvecklingsländer. Jag har valt att skriva om alternativa botemedel mot HIV/AIDS, såsom Kolloidal Silver. En väl insatt person i ämnet, som jag har haft kontakt med under dagen per mail, har varnat mig för att skriva om kolloidal silver och dess förmåga att döda HI viruset på grund av läkemedelsindustrin. Eftersom det inte går att ta patent på destilerat vatten med silver joner i, så vill inte läkemedelsindustrin att dess förmåga ska bli känt. Det skulle förstöra hela deras sega forskning i att finna ett botemedel mot HIV som ger upphov till sjukdomen AIDS.

Livet och Internet

Denna veckan har internet varit nere var kväll då jag har tänkt skriva lite tankar på denna blogg, men jag kan ju göra en sammanfattning.

8 Mars
Internationella kvinnodagen…det är väl förbjudet som kvinna att inte kommentera denna dag på sin blogg. Ännu mer förbjudet när kvinnan befinner sig i ett land där kvinnornas situation verkligen behöver uppmärksammas.

Dagen till ära lyckades jag ta mig ut på en joggingtur. Efter att ha släpat mig ur sängen de senaste veckorna kände jag denna dag att nu fick det vara nog! Jag vet att problemet ligger i att jag inte motionerar. Nu skulle jag kunna komma upp med massor utav ursäkter varför denna joggingtur var så otroligt jobbig (well, här kommer några…), såsom att det är så mycket trafik och folk överallt, avgaserna och dammet gör att man vill hosta upp halva lungorna, Nairobi ligger på 1200m (eller nåt) över havet och luften är inte så syrerik, MEN den enkla sanningen till varför joggingturen var så jobbig (jag var bara ute i 15 min och sprang inte ens hela tiden) är att jag har så himla dålig kondition just nu!

Väl hemkommen och ändå ganska nöjd över min bedrift (jag hade förberett mig mentalt hela dagen och under lunchen tagit fram kläder och skor) så låg jag där och stretchade och funderade på vad jag skulle blogga om på denna stora dag. Tankar så passerade var att denna dag måste väl ändå extrem feministerna (och de som inte vill kännas vid feminism överhuvudtaget) i Sverige lyfta sin blickar ifrån sin lilla värld och se sina systrar i utvecklingsländerna som verkligen behöver denna dag! Här är inte frågan om vilken slags feminism man erkänner sig till, utan här handlar feminism helt enkelt om att få lika möjligheter och rättigheter som männen. Här diskuterar vi inte om ordet ”gender” kan få människor att tro att vi söker vår hemvist hos feministiskt initiativ och vi diskuterar inte vilken definition vi ska använda oss av. Gender betyder helt enkelt genus och är ett socialt koncept som tillskriver oss komplexa kännetecken och beteende av samhället som vi lever i och som vi lär oss genom socialiseringsprocessen. Visst är det intressant hur mycket man hinner tänka under en stretching…speciellt som kvinna! Vi har en otrolig simultanförmåga ;-)

9 Mars
Jag var på stridsstig igår! Jag anser mig blir orättvist behandlad av min handledare i Community Service så igår gick jag till universitet dekanen och klagade. Hon ansåg att jag hade rätt (hon har ju nu bara hört min sida av storyn) och bad mig skriva ner klagomålet så att det blir en formell anmälan. Denna handledare som heter Mr. Hussein anser jag har motarbetat mig sen första dagen då jag var tvungen att lämna introduktionslektionen några minuter tidigare eftersom jag hade en annan lektion. Andra gången vi träffades hade vi en rejäl diskussion om tid, tredje gången skickade han mig till the academic advisor som skickade vidare mig till dekanen. Frågan handlade om att jag har community service och internship samtidigt under en termin vilket är förbjudet enligt skolans policy. Dekanen kom fram till att eftersom jag inte är en degree seeking student så var det inga problem. Detta beslut gillade inte Mr. Hussein och så igår försökte han hitta något ytterliggare fel. Felet jag har gjort nu som enligt honom kunde orsaka att han inte kan ge mig alla poäng eller att han måste ge mig extra timmar för min community service är att jag lämnade midterm report innan han den var slut. Lektionen var schemalagd från 9-12:20. 12:30 hade jag internship report och lämnade alltså Mr. Husseins lektion. Detta var tydligen ett stort misstag! Att ens nämna Mr. Husseins argument för att det var felaktig av mig är pinsamt! Dekanens slutsats var att Mr. Hussein inte verkar kunna planera sin tid. Welcome to Africa!

Sprang på min vän David som är ifrån Rwanda ikväll. Han fick en kort utläggning av min dag i ett sms igår kväll då hans enkla fråga bara var How r u? I vilket fall som helst så sa han att han skulle skriva anmälan åt mig. Tackar jag så innerligt för, fast jag ska inte ropa ”Hej” förrän jag har den i handen. Hans liv verkar vara mer busy än mitt och han är väl den första afrikan som jag har träffat som uttrycker att han inte har tid att träffas. Annars verkar alla mina vänner har all tid i världen i jämförelse med mig.

Gårdagen hade lite positiva inslag också såsom att jag träffade amerikanen vars lägenhet jag ska låna från och med nästa vecka tills jag åker hem…gratis! Det är en liten lyxig trerumslägenhet, lyxig i denna stad får jag väl tillägga. Återkommer säkerligen till den framöver.

Denna sammanfattning blev nästan som en liten uppsats utan frågeställning och röd tråd.

Nu är det läggdags.
Be gärna en bön att Internet ska fungerar här imorgon under dagen eftersom jag måste skriva klart en inlämning!

God natt!

ps. jag var ute och sprang ikväll igen! =)

Brain drain

Idag i min klass, Politics of Developing Nations, hade vi en debatt om brain drain.

Resolution: Industrialized countries should pay a “brain drain tax” to compensate governments of Third World countries for the education and training provided to their nationals who subsequently out-migrated.

Ena laget skulle debattera för en ”brain drain tax” och det andra laget emot. Ganska enkelt, men tyvärr så missade både två lagen själva kärnan till diskussionen om en skatt. Att högt utbildade människor lämnar sitt hemland i Syd för att söka bättre arbetsmöjligheter i ett Nord-land anser jag är ganska naturligt. Självklart så vill man utnyttja sina kunskaper och erfarenheter till fullo och även få bekräftelse på det genom en skälig lön. Detta kan tyvärr länder i Syd oftast inte erbjuda.
Problematiken i det hela är när en regering i Nord aktivt rekryterar till exempel läkare i ett Syd-land där det redan finns ett underskott på läkare.
I Malawi finns det ca 350 läkare till en befolkning på ca 12 miljoner människor.
Att Nord rekryterar beror på att de har ett behov av läkare. De kan erbjuda fina förmåner med mera till en läkare från Syd.
Malawi har investerat mycket pengar i sina läkare. Oftast har de utbildats i statliga universitet. Malawi kan tyvärr inte erbjuda några fina höga löner när läkarna är färdigutbildade, men behovet av dem i landet är otroligt stort. Speciellt med tanke på hur HIV/Aids sveper fram över landet.
Hur har man då mage som Nord-land att aktivt rekrytera dessa läkare?
Samtidigt måste Malawi anställa läkare ifrån Nord och både du och jag vet att läkare ifrån Nord inte jobbar för en struntsumma (om de nu inte är utsända av Missionen eller möjligt Läkare utan gränser). Borde inte Nord-regeringen på något sätt kompensera Malawi? Jag tycker att paralleller kan dras med kolonialtiden då resurserna var naturtillgångar, idag är det högt utbildade hjärnor.

Dagens tips!

Tack Brookside!

Livet fortsätter på NDI

Idag är jag tillbaka på kontoret och jobbar med en slutrapport för KICs kvinnoprojekt som genomfördes i samarbete med NDI förra året. Det är ju alltid lite lagom smidigt att skriva final reports för projekt som man själv inte har varit delaktig i, varken som deltagare eller implementerare.

Mitt emot mig sitter Felix Odhiambo och pluggar på ”The Concept of Law”. Han jobbar här på NDI som Senior Program Officer och pluggar samtidigt på kvällarna till en magister i juridik.
Enligt honom själv får han mer gjort när han sitter här mitt emot mig...lite märkligt eftersom jag sitter i konferensrummet som fungerar som en genomfartsled för alla här på kontoret och det är inte alltid lika lätt att koncentrera sig (och just nu blir det ännu svårare för mig…). I grund och botten är Felix väl bara en vanlig kenyan som helst vill ha människor runtomkring sig hela tiden.

Felix är otroligt bra, såsom Dickson. De två ställer upp i alla lägen. Felix körde mig till flygplatsen då jag var hemma under jul och han kör mig mer än gärna hem efter en dags arbete. Det är ju mycket möjligt att det finns en baktanke i det hela, men det ignorerar jag just nu. =)

KRFU

Har precis kommit hem ifrån en middag med KRFU och Bjarte. Vi var på Carnivore och käkade och där serveras som sagt carnivores. Sammanfattningsvis kan jag väl säga att krokodilkött är inte gott, kamelkött lite segt och strutskött i form av köttbullar är mycket gott. Jag tog inga bilder under måltiden men efteråt. Det sägs ju att en bild säger mer än tusen ord...och i det här fallet skulle väl något av dessa ord vara: Är de verkligen nyktra??

Jon Tryggve försöker göra ett inlägg i diskussionen...om...?

Vad har Bjarte i glaset? Han påstås ju vara absolutist?

Hela KRFU-gänget. Tyvärr blev bilden lite suddig, men med tanke på att en bild säger mer än tusen ord och frågan var om de är nyktra så kanske det inte är så konstigt att denna bild är lite suddig. Kjetil, Silje, Jon Tryggve, Even och Silje. Mycket möjligt att jag har stavat namnen fel...

Tack ska ni ha för en trevlig kväll!

ps1. tack KRFU för maten... ;-)

ps2. alla var nyktra... :-)

ps3.för tjejer som önskar så finns det en bild på bara Kjetil. Säg bara till!

Unna

Betyder enligt Nordstedts Plusordbok att bland annat "gärna låta få spec. med avs. på ngt som uppfattas som en rimlig belöning".

Idag har jag unnat mig:
1. Att sova till klockan 10
2. Att äta en frukost bestående av rostat bröd och jordgubbsmarmelad
3. Att inte planera in något speciellt för dagen

Lite märkliga unningar eller hur? För varför ska jag belöna mig med dessa saker? Och vad är de belöningar för?

Jag har bra svar på alla tre frågor, men det jag vill komma fram är att det jag ser som en unning säger mycket om mig som person och min livstil.

Vad har du unnat dig idag?
Och vad tror du kvinnorna i Kibera har unnat sig idag?
Finns ett bergrepp som unning i en statsdel där människorna knappt har mat för dagen?

Så varför kom jag att tänka på unningar? Jo, idag när jag var hos frisören så frågade en kvinna om jag ville ha en manikyr och pedikyr samtidigt som jag blev klippt. Min första tanke var att det borde jag kanske unna mig. Gjorde jag det då?
Nej inte idag. Jag ska unna mig det en annan dag...tror jag.

Meeting cancelled

Im sorry... Ive been held up in the Foreign Affairs Department..can we reschedule?

Supervisor besök

Min supervisor från skolan ska besöka mig idag på NDI. Egentligen är det inte mig han först och främst ska träffa utan Dickson Omondi som är min arbetsdelegerare. I vilket fall som helst så ville Dickson att vi skulle komma tidigt till kontoret för det så att vi hann förbereda oss. Oftast brukar vi inte vara här förrän vid 9:30, men idag så kom vi innan 9. =)

Min sittplats är i ett litet konferenserum mitt i byggnaden eftersom de är lite trångbodda. Dickson delar kontor med en kille som jobbar med Somaliaprogrammet. Men idag vill Dickson imponera på min supervisior som för den delen heter Ambassador Mwanzia (vart han har varit ambassadör vet jag inte än...) så han har kört ut Somalia killen och gett mig hans skrivbord. Sen har han satt upp foto på väggarna ifrån våra workshop och en del ministrerar som har deltagit, information om KIC och NDI Reports.
I bokhyllan har han placerat speciellt utvalda böcker bla "KICs" bok Bridging the Nation Kenya av Ken Opala (mycket läsvärd!)
Te och Kaffe är förberett med lite biscuits och nu sitter vi bara och väntar... =)

Jag tycker ju självklart att allt är lite överdrivet, men jag förstår ju Dickson som vill visa upp en bra image.
Nu är Ambassador Mwanzia 30 min försenad...



Jag o Dickson på favvo lunchstället som tyvärr har stängt.

Breaking News!!

Efter att gröten var kokad och jag hade satt mig framför TVn för att titta på CNN så möts jag av en svart skärm. Märkligt tänker jag och funderar på om det beror på regnet. Jag bläddrar vidare bland kanalerna, jag brukar bara få in KTN som alltså visar CNN nyheter de första morgontimmarna.
Helt plötsligt får jag in KBC där bilder visas från natten med ett meddelande som återkommer om och om igen:

KTN and The Standard shut down…
KTN has been off air for hours…
Standard newspaper printing press raided…
Copies of paper set on fire…
KTN disabled
Three Standard editions still held
Two more editors sought over kalonzo story
Standard top brass in crisis meeting

Mycker mer än så vet jag inte för tillfället. KBC filmade Nation TVs nyheter, men den kanalen får jag inte in här. Vad som kom fram där var att polisen hade stormat KTNs TV station och bara stängt av sändningen och sedan Standard Newspaper. TVn och tidningen tillhör samma koncern och anses av många vara den mest objektiva.

Nu måste jag rusa till skolan...

Bild

Några av kvinnorna från Kibera. Vi tog med dem på en dagsutflykt till bland annat Nairobis nationalpart som ligger ett stenkast ifrån Kibera. Kvinnorna var som små barn! De hade aldrig sett några vilda djur innan och kunde inte fatta att de ändå var så nära sina hem.

Nu så...

...är det dags att göra denna bloggen känd för omvärlden (eller för en krets av ens vänner). Det händer ju lite i ens liv här som man ibland känner att man vill skriva ner...eller genom att skriva bearbeta det hela.
Förresten, är det därför som halva svenska befolkningen har en egen blogg, alltså för att det är för dyrt med en personlig psykolog, själavårdare eller terapeut?

Jag har faktiskt haft en blogg registrerad under en ganska lång tid. Säkerligen i nästan ett år, fast jag kan inte skryta med att det har hänt så mycket här. Max 5 inlägg, som nu är säkert borttagna...

Jag ska väl börja med en liten snabb intro:

Jag pluggar här i Kenya på United States International University, läser min andra termin nu. Under första terminen läste jag Swahili, Gender Studies, Introduction to International Relations and Developmental Issues in Africa. Väldigt givande kurser, men lite för mycket inlämningar kanske. Denna terminen har jag lättat min börda lite. Jag har fortfarande 4 registrerade kurser, men läser bara två av dessa på Universitet, Swahili 2 och Politics in Developing Nations. Sedan har jag Internship på National Democratic Institute (NDI) och Community Service i en kvinnogrupp i slummen Kibera där kvinnornas gemensamma nämnare är HIV-positiv.

I eftermiddag var det meningen att jag skulle vara i Kibera, men när vi kom dit så berättade de för oss att det var riots så vi var tvungna att hoppa in i bilen igen och åka därifrån så fort som möjligt.
Jag tittade på nyheterna nu vid 21 och fick reda på att det var en clash mellan police och residence. Polisen vill öppna en ny station där precis framför Liberal Democratic Party's (LDP) office. LDP ser det som ett steg från regeringen att motarbeta dem. LDP satt med i den koalisationsregering som bildades efter valet 2002, men efter folkomröstningen om en ny grundlag den 21 nov förra året där utkommen blev ett nej (regeringen kampanjade för ett Ja och LDPs partiledare som då satt som minsiter var med i Nej-kampanjen) upplöste president Kibaki hela regeringen och LDP åkte ut...
Idag så slutade det med stenkastning och tårgas i Kibera. En viss person frågade mig precis om jag inte hade velat vara kvar och se det hela...visst det skulle ju kunna vara lockande...och det hade säkert blivit stora nyheter på TV ifall det hade hänt Mzungun något...

Jag ska väl inte trötta ut er helt totalt...om någon orkar läsa överhuvudtaget. Egentligen är jag rätt imponerad av människor som orkar läsa alla bloggar som florerar.

-HC