Tuti Island

I Khartoum möts den Blå Nilen och den Vita Nilen. Om jag inte kommer ihåg helt fel så kommer den blå Nilen från Etiopien och den vita från Uganda. I den Vita Nilen, alltså innan den möter den Blå Nilen, ligger en liten ö som heter Tuti Island. Från fastlandet tar det knappt 5 minuter med en lite båt att åka till ön.

Min vänkrets är än så länge inte så stor här men genom några sammanträffande lösa kontakter fick jag reda på att det finns en svensk kvinna som har bott över 22 år i Khartoum. Hon heter Eva och är gift med en kanadensare som heter Richard. Eva kontaktade mig tidigare i veckan och vi bestämde då att vi skulle hitta på något tillsammans på fredagen och det blev en tur till Tuti Island. Eva har besök av sin brorsdotter Maria, som är här för att läsa Arabiska, hängde också med. Vid 10-tiden blev jag upplockad i en gammal toyota och Eva körde vant ner till Nilens strand där vi tog en båt över. Väl ute på ön kändes det som att komma ut landet. Det fläktade skönt och värmen var inte alls lika påfrestande som inne i Khartoum. Vi strövade runt i lagom takt, tog bilder och Eva svarade snällt på alla möjliga frågor om Khartoum, ön och saker vi såg. Bland annat berättade hon att både jag och Maria borde söka foto-tillstånd. Det krävs egentligen för att man ska få ta bilder i Khartoum. Annars riskerar man att hamna i onåd hos polisen och med tanke på mina erfarenheter med säkerhetschefen borde jag inskaffa ett omgående. Tillståndet ger mig dock inte rätt att ta kort i södra Sudan så där får jag fortsätta min olagliga bana..som jag trots allt ha påbörjat här i Khartoum.

Efter en stund bestämde vi oss att gå till några mangoträd för skugga och en liten fika paus. På väg dit råkade jag självklart gå ner mig i leran. Beroende på vattenhöjden av Nilen så täcks ön av vatten med jämna mellanrum. När vattnet försvinner och ytan torkar spricker marken och bildar jordskorpor.

Jordskorporna mjuknar så klart när det kommer regn. Dessa jordskorpor gick vi på efter omsorgsfulla övervägande, men jag satte självklart foten fel en gång och sjönk djupt ner i den tjocka härliga leran. När jag kom hem senare hade min sko sina egna jordskorpor.

Under mangoträden fick jag ta del av bitar från Evas liv. Trots att hon har bott så länge i Sudan så har hon en äkta småländskdialekt...hon låter precis som Maria Larsson vilket inte är så konstigt då även hon är från Gnösjö. Vi tre kvinnor från GGVV-regionen fann varandra bra där under mangoträden ;) Visst är det något speciellt med smålänningar!

På vägen tillbaka till båten gick vi igenom Tuti-town som mest liknade en stad uppbyggd i ökenområde.

Jag blev även hembjuden till Eva på fika och en sen lunch. Där fick jag träffa hennes man Richard och deras 17-åriga son Daniel och kattungen Findus.

Jag spenderade resten av dagen i deras hem och fick en snabblektion i konsten att göra falafel.

Evas falafel är nog de bästa som jag har ätit någonsin! Falafel är väldigt populärt i detta land, men det är inte ofta som man får äta dem varma och direkt från oljebadet.

Utvisad?

Idag har jag haft mitt första möte med sudanesiska myndigheter. Strax innan 12 kom vår logistiker, Repent, inspringande till mig och sa med andan i halsen att jag var tvungen att hänga med till högsta säkerhetschefen på typ immigrationsmyndigheterna. Snabbt gick han igenom vad jag skulle svara på frågorna som han trodde chefen skulle ställa. "Du är anställd av IAS-Sverige", "Du är här i tre månader och hälsar på som konsult från IAS-Sverige" "Om du inte kan svara på en fråga, var tyst så svara jag" m.m. Väl framme drog jag på mig en sjal runt huvudet, gick in och hälsade noga på alla, och satte mig slutligen ner med Repent och Abda, som sköter alla visum m.m. åt oss, framför säkerhetschefen. Han och Repent hade sedan en dialog på ett par minuter då Repent såg väldigt allvarlig ut....o jag började förana att detta kan kanske sluta illa för min del. Jag funderade på vad jag skulle göra om jag var tvungen att lämna landet omgående... Tillslut tilltalade säkerhetschefen mig och sa att mitt visum hade inte processerats enligt bestämmelser (även om det var gjort enligt alla policies de har) men tack vare att det var IAS och inte en annan organisation så fick jag stanna kvar. Nu räckte det med att IAS skrev ett ursäktande brev och sen skulle jag till och med få ett utresetillstånd så att jag kan lämna Khartoum. Han poängterade att jag inte hade gjort något fel, utan IAS och så nickade han mot Repent, och att jag var mycket välkommen hit. Han tyckte dock det var lite tråkigt för mig att jag kom mitt under Ramadan då alla sudaneser är lite slöa. Vad denna incident innebär för ett framtida visum/arbetstillstånd för mig har vi inte en aning om än, men vi ska vänta till slutet av november innan vi lämnar in en ny ansökan. Förhoppningsvis har saker och ting lagt sig då.

Den andra större händelsen idag är att ambassadör Jan Sarek har varit här med sin deputy, Sofia Calltorp, och hälsat på. De var båda mycket trevliga och kände sig ganska gröna i landet, speciellt Jan, när han satt med Leif som har varit här sen -77. Besöket var väldigt informelt och avslappnat och vi pratade både om brunnborrning och hur det är som svensk att föda barn i Sudan. Hans sambo är gravid och vill inte föda här, hon vill tydligen inte ens åka hit och hälsa på så länge hon är gravid. Elin som åkte hit i 36 veckan och födde här var kanske inte helt rätt person att finna förståelse hos, samtidigt ska hon föda sitt andra barn i Sverige vilket kanske säger något.
Innan de lämnade oss undrade de hur vi skulle ställa oss till att försöka få till någon regelbunden samkväm för svenskar i landet. Han funderade på ärtsoppa och pannkakor 1 gång i månaden för de svenskar som var intresserade. Låter som ett mycket bra initiativ... Vi är visst bara ca 40 svenskar här och jag har nog snart träffat 10 av dem.

Nu ska jag packa ihop och åka till en italiensk restaurang...eller om vi bestämde oss för något annat....

Downtown by night

Gårdagens kvällstrip tog mig till downtown Khartoum där jag möttes av livfull och ljudlig affärsverksamhet. Det är lite svårt att beskriva med ord och att fotografera var det inte riktigt läge för. Men tänk er gator kantade med butiker och därutöver köpstånd på trottoaren och fler försäljare stående med varor på gatorna. En del ropade ut sina varor med hjälp av en megafon andra gjorde sig inget större besvär för att locka kunder. För mig kändes det som en stor labyrint med butiker, men Leif verkade ha en relativ koll på läget. Det visade sig att på en gata sålde de nästan bara parfymer, en annan kläder, en annan skor och ett kvarter guldsmycken och etc. Leif skulle köpa en adapter till en trådlös router och han hade namnet på butiken på en lapp skrivet både på engelska och arabiska. Han visste att butiken skulle ligga i ett hus på andra våningen och till en början frågade han sig runt vilket inte gav några större resultat. Efter ett tag fick han för sig att vi skulle gå upp i det huset där det sålde mest guld och tänka sig...en trappa upp så låg butiken där...väl igenbommad på grund av Ramadan. Kvällens seger var att vi hittade butiken även om det inte blev så mycket inhandlat. Jag tyckte att kvällen var mycket lyckad för att jag fick känna på downtown. Jag gillade det starkt och tar gärna bussen ner dit någon gång. Kanske inte helt själv till en början då det var nästan bara män överallt och jag kände mig ganska uttittad. Enligt Leif är det inga problem att vistas där nere själv på kvällarna.

Efter vårt lyckade letande begav vi oss upp till våra områden och käkade Shish Kebab, mycket gott och relativt billigt, bara 4 sudanesiska pound vilket är ca 12 kr.

Nu ringde precis Daniel, på mitt nya mobilnummer, vi ska träffas om en cirka timme utanför deras hus. Jag ska ta mig dit själv vilket blir väldigt intressant!

Ambassadörs besök

Chefen Leif meddelade precis att på torsdag får vi finbesök på kontoret. Då kommer Sveriges ambassadör för Sudan, Jan Sadek, och hans deputy Sofia Calltorp. Mycket trevligt!

Annars så har den här dagen sett ut som tidigare dagar. Inläsning av material för att kunna utvärdera och göra uppföljning av de två projekten som jag (ska) arbetar med, skrivit Boreholes Completion Reports, och förresten något nytt, programme office meeting. Jag förstod väl typ 40% av det som diskuterades... Än en gång inser jag hur ny och okunnig jag är om IAS projekt och uppföljning =)

Jag börjar inse att det kanske dags att snart berätta vad de två projekten går ut på som jag hela tiden referera till...men det får bli i ett annat inlägg. Nu ska jag gå och äta något lätt, fortsätta läsa Stenhuggaren och vid 19:30 ska jag hänga med Leif till någon marknad där han skulle inhandla något som jag inte ens kommer ihåg just nu. Ciao!

Lunch paus

Klockan är nästan 13 här och värmen på kontoret börjar bli olidlig. Vi har precis intagit lunch. Under Ramadan kommer en kvinna och lagar lunch till oss eftersom alla restauranger och butiker är stängda mitt på dagen. Det är väldigt bekvämt att bara kunna gå en trappa upp, till ett svalt rum, och äta varm mat. Eftersom det finns en AC i gästhuset så hinner man svalka av sig lite under lunchen, vilket behövs! Maten bestod av ris och köttfärssås med ärtor och paprika. Gott kryddat som tidigare måltider.

Förmiddagen har jag använt för att läsa in mig lite på utvärderingsmetoder. Jag har även korr-läst ett protokoll som en kollega skrivit. Det var rätt rolig läsning då hon mer eller mindre använde talspråk. Ibland blev dock meningarna väldigt svåra att förstå och jag påpekade att hon kanske skulle försöka vara lite mer formell i protokollen och ta upp det som är mest väsentligt under varje punkt på dagordningen.

Nu började en het men skämtsam diskussion här på kontoret angående varför Zaitun ska ha så mycket ledigt när hon ska gifta sig. Hennes bröllop är den 25 oktober i Juba men hon ska åka redan nästa måndag, den 29 sep, och kommer inte tillbaka förrän 29 okt. När hon är borta ska jag göra hennes arbetsuppgifter, jag undrar verkligen hur det kommer att gå!

Helg

I norra Sudan är det helg fredag-lördag, vilket betyder att imorgon är det vanlig arbetsdag. För kristna betyder det att de går på gudstjänst på fredag och trots att min lördag från mitt perspektiv borde vara söndag så blir det ändå en lördag. Hänger ni med?
Jag har mest tagit det lugnt idag för att jag inte har så många andra alternativ. Min vänskapskrets är ännu begränsad och att ge sig ut på stan i gassande sol med 40 graders värme känns inte allt för lockande. Dagen har ägnats åt att läsa en kriminalroman, Camilla Läckbergs "Stenhuggaren" och tvätt. Det finns tvättmaskin i gästhuset vilket gör tvättproceduren ganska smärtfri. Att torka kläderna på taket tar ca 40 min, byxor möjligen 50 min om de ska bli helt torra i alla sömmar.
Precis nu har jag också varit nere och hälsat på chefen Leif. Han anlände igår och tillsammans ska vi snart bege oss till en grillfest. Elin, vars namn jag tror jag har nämnt förut här, fyller år idag. Innan dess ska vi bege oss till ett köpcenter där Leif ska ordna en födelsedagspresent och jag ska till servicecentret för Mobitel och aktivera mitt sim-kort. Jag fick ett sim-kort med mobilnummer häromdagen, men det verkar som sagt vara avaktiverat.

Första veckan i Khartoum

Att blogga är till en viss grad betungande. Ens läsare förväntar sig att man uppdatera bloggen relatitv ofta, minst varannan dag. Som ni redan har upptäckt så kommer jag att uppdatera min blogg väldigt oregelbundet. Tiden räcker inte till. Nu i början försöker jag att lära känna människor, staden och kulturen. Denna veckan har jag varit på kontoret hela dagen sedan har jag antingen blivit bjuden på middag eller ätit ute med min kollega Zaitun. Innan middag har det klämts in sightseeing och shopping, senast igår var vi till exempel på den lokala marknaden Schabi. Jag är inte helt säker på att det stavas så (om det finns någon "engelsk"-stavning) men i vilket fall som helst så uttalas namnet så. För att komma ihåg namnet tänker jag på ordet skabbig som också är en bra beskrivelse för marknaden. Fast jag har varit på värre marknader så från det perspektivet var marknaden helt ok och jag kommer säkert göra flera besök där. Den värsta marknaden jag varit på var nog den i Garissa, i nordöstra Kenya, som var under uppsatta presenningar och där djur gick löst (och åt och sket) bland grönsaker och ting. Solen gassade på och lukten var nästan outhärdlig! Igår bestod inköpen av två långkjolar, två sandahler (som jag kommer att ge bort), en blus/shorta och en sjal för att täcka huvudet med, se översta bilden.

Nedan kommer lite bilder på huset där jag jobbar och bor, min bunker på taket, nya vänner m.m.

IAS hus i Khartoum. De svarta "grindarna" är förråd med bl a en generator. Tydligen är det strömavbrott varje tisdag. Ingången till huset är den vitaktiga dörren till höger, den dörren med ett vitt tak ovanför. På första våningen ligger kontoret, andra våningen är gästhus, tredje våningen bor directorn Leif och på fjärde som är takterass ligger mitt rum.

Utanför huset står en brunnsborr som jag antar är sönder eftersom den står här. Borr-teamen kan, om det vill sig, borra 1 brunn på en dag.

Detta är min bunker. Dubbeldörrarna är in till mitt rum. Enkeldörren leder till toaletten som även nås från mitt rum. Jag har inte ens en nyckel till den dörren.

Bilder på rummet. Jag har ett kylskåp där jag för närvarande mest förvarar svenskt godis, mascara och dricksvatten. Jag har inte AC:n på under dagarna och då blir det väldigt varmt i rummet typ 40 grader.

Min säng. Bilden är tagen med ryggen mot ingången. Nedan fler bilder på rum och toalett:

Sista bild kopplad till boende är utsikten från takterassen åt ett väderstreck:

Nedan är en bild från konferensrummet på kontoret där jag, Jonathan (amerikan som också är nyanställd och ska jobba i Darfur) och Saitun från Uganda har spenderat ganska många timmar i veckan. Saitun har jobbat för IAS i ett år och är väl insatt i mycket som jag och Jonathan har försökt lära oss under veckan.

Detta är Khadmallah som är receptionist och sköter mycket praktiskt som rör gästhus men även praktiska saker på kontoret såsom att det finns dricksvatten, te/kaffe, kex m.m.

Onsdagens middag. Traditionell mat för en stam i södra Sudan, närmre bestämt Kajo Keji, som heter Kola.För er som vet vad Ugali är, så är det bruna något liknande men gjort på vetemjöl. Jag är ju lite märklig och tycker det är gott!
En bild från i tisdagskväll då jag efter middagen med Zaitun och en kenyansk kollega, Grace, stannade till längs vägen och drack arabiskt kaffe.

Slutligen en bild på mig och Zaitun, lagom trötta efter våra timmar på marknaden där det var Khadmallah som skötte snacket på arabiska.

Första dagen i Khartoum

Nu har jag tillbringat min första dag i Khartoum. Jag anlände tidigt på morgonen och det första jag gjorde var att sova med öronproppar djupt intryckt i öronen. Jag ville undvika att bli väckt av böneupproparna. Mina erfarenheter av staden hitintills är att det är mycket varmt och dammigt, lagom mycket bilar och trafikkaos (jag jämför med Nairobi), och väldigt stor. Staden är liksom utsträckt på ett stort område vilket gör att den inte känns lika kaotisk som Nairobi. Det är säkert här på kvällarna, så säkert att jag som kvinna kan gå ute ensam på nätterna.

Jag bor i samma hus som kontoret, på taket i vad de kallar the penthouse, som består av ett rum med toalett. Jag har eget kylskåp och ett litet bord med stolar, två sängar (så att jag kan ta emot besök!!), och imorgon ska jag även få en garderob och vattenkokare. Fullständigt kök finns i gästhuset som ligger på andra våningen. Jag antar att jag lägger upp lite bilder framöver.

Dagen har bestått av introduktion av organisationen och vad jag kommer att göra framöver. Min arbetsledare Daniel har tagit mig på en liten sightseeing tillsammans med hans fru Elin och deras son Job. De har pekat ut allt viktigt, typ alla kaffeställen! ;)

Det är Ramadhan och därför är allt på lite lågvarv här. Butiker och restauranger är stängda på dagen men öppna efter solnedgång. Lunch serverades i dag på gästhuset och kommer att göras så under hela Ramadhan. Middag fick jag hos Daniel o Elin. Tydligen är oxfilé hejdlöst billigt här, kött överhuvudtaget, medan ett kilo potatis kostar 12 kr. Staden verkar vara perfekt för GI-metoden...men inte så vänlig på vegetarianer.

Trådlöst internet fungerar perfekt så troligtvis kommer ni att få se mig ganska mycket online!

SUDAN

När jag lämnade Sverige för ett par timmar sedan hade jag inte bestämt mig ännu om jag skulle börja blogga igen. Fast om du läser det här så förstår du att jag nog har tänkt göra det. Det är ett bra sätt att få skriva av sig samtidigt som vänner hemma i Sverige och övriga världen har lite koll på mig. Längre än så här blir inte mitt första inlägg för om 4 minuter är det dags att boarda flyget som ska ta mig till Khartoum. Fy vad häftigt!! =)