HC

Från livet i Nairobi till livet i Stockholm vidare till Sudan. Tillbaka i Nairobi och vidare till Tanzania.

Saturday, November 15, 2008

Dags att lämna Yei, men först Green Mango

Imorgon bär det av till Juba om allt går som planerat. Vi har bokat flygbiljetter till Akwem på måndag, men vet inte förrän imorgon om vi finns med på WFP lista. Om man inte är med på listan så får man snällt stanna kvar på marken. Jag har tänkt stanna i Bahr-el Gazal (som regionen heter) i cirka en vecka och sedan flyga hem till Khartoum.

Om några minuter ska jag bege mig till ett ställe som heter Green Mango och träffa två medelålders svenska män som är ute och jobbar för Räddningsverket. Jag sprang på dem igår på väg hem från Danish Refugee Council.

Friday, November 14, 2008

Smått och gott

Jag och gänget
Farmers Association i Girili som är med i det projekt som jag utvärderar.

Minröjare i Girili
Bettan och Samuels hus i Yei. Det är ännu inte riktigt klart. Det saknas lite färg, innetak m.m.

Solveig och Ingemar Andersson in Yei. Utsända av Pingstkyrkan i Jönköping för att bland annat arbeta med capacity building bland ledare i Sudan Pentecostal Church.
Avslutningsvis vill jag här på bloggen tacka herr Moberg som har lärt mig att på ett mycket smidigt sätt förminska mina bilder så att det tar en bråkdelssekund att ladda upp dem på bloggen! =)

Thursday, November 13, 2008

Nöjd!

Jag har precis lyckat uppgradera satelitmodemet här i Yei och är så nöjd med mig själv! Det betyder att internet fungerar igen på IAS compound. Nu är det bara generatorn som behövs fixas, men den lämnar jag till sudaneserna...
Just nu har vi indiernas generator. Moggas som är ansvarig här tänkte förklara varför vi ville låna deras generator men de svarade bara "Yes, Yes" hela tiden när han nämnde ordet generator så han la ner det. Fast nu funderar vi på om de inte vill ha tillbaka sin generator...det är beckmörkt ute!

Wednesday, November 12, 2008

Vem behöver el?

När jag väl har fått instruktioner ifrån internetleverantören i Juba för att uppgradera modemet så lägger generatorn av. Visst klarar jag mig bra utan både ström och internet, men kvällarna blir rätt korta och jag sover alldeles för mycket. Det ironiska är att på IAS compound hyr 4-5 indier två små hus och deras generator fungerar perfekt. Så mitt i mörkret är det en ljus oas som osar curry. För någon dag sedan fick jag reda på att det bara är en av dem som pratar engelska vilket förklarar varför jag har fått så dålig respons på mina kommentarer. Om vår generator inte börjar fungera imorgon så får jag nog gå över och tigga lite el. Jag har 3 dagar framför mig då det är tänkt att jag ska analysera mina intervjuer och utan el så blir det inte många timmars arbete framför datorn.

Monday, November 10, 2008

Life in Yei

Allt är bra här i Yei och förutom mina intervjuer får jag lite nya upplevelser. Som idag när vi närmade oss byn så var vägen avstängd och de berättade att minröjning pågick. Vår kontaktperson kom och hämtade oss vid bilen och vi kunde ta oss vidare gående. Människor vet vilka områden som är säkra men det är inte alltid lika lätt för djuren. För ca 2 månader sedan så steg en tjur på en landmina...och efteråt kunde man tydligen inte ens hitta huvudet efter tjuren. Jag blev så nöjd när jag lyckades fånga minröjabilen med min kameran. Bild kommer senare.

Igår var jag och hälsade på oss missionärsparet Ingemar och Solveig Andersson från Jönköping. De bor strax utanför Yei på en helt idyllisk plats. De hälsa till alla er som känner dem. Det var verkligen jätte roligt att träffa dem och de verkade må väldigt gott. Jag har fina bilder på dem, men internetuppkopplingen är så dålig här så jag vill inte ens försöka att ladda upp den. Bilden kommer så småningom och då även bild på Samuel och Bettans hus. Samuel och Bettan, om ni inte blir nöjda med det huset får ni med mig och göra! ;) Det är verkligen jätte mysigt med en väldigt bra planlösning.

Annars har jag precis läst ett mail från min mamma som typ bara skriver om en massa mat så att hennes dotter knappt vet vad hon ska ta vägen! ;) Mina kollegor här bara skrattar åt mig och frågar om min mamma inte är medveten om att jag längtar efter en del godsaker. Det är tur att jag ska till Khartoum om två veckor så att jag kan svulla i glass och bakverk. Sedan åker jag till Nairobi om ca 1 månad och där kan jag svulla ännu mer.

Förutom att jag längtar efter lite godsaker så trivs jag och mår väldigt bra här. Jag stannar här till söndag sen blir det en härlig resa till Juba och sen, tack o lov, FLYG vidare till Akwem. Där väntar nytt kaffe och choclate chipscookies till mig som min chef har levererat. Han flyger dit på onsdag och passar då på att ta med sig det...eller rättare sagt han tar med sig det på direkta orders från mig. Nu bär det hem på motorcykel sen ska jag väl svulla i ris och segt kött!

Thursday, November 06, 2008

Dags att lämna Mundri

Efter 5 dagar i Mundri så är det återigen dags att packa sin väska. Vi har varit i två byar och genomfört 10 intervjuer. Ena byn låg ca 2h härifrån och den andra bara fem kilometer. Avståndet har inte varit några problem däremot fordon. IAS bil i Mundri är sönder och de finns inte så många alternativ. Första dagen blev vi körda av Sudan Evangelical Mission. Den chauffören körde sönder bilen så på tisdagen var de tvungna att lämna in den till verkstaden. Senare på dagen lyckades de få tag på en annan bil åt oss. När jag först satte mig i den var jag rätt positiv, men efter ett par meter så insåg jag vad problemet var. Bilen hade ingen fjädring! Jag trodde knappt att vi skulle komma fram och väl framme fick mitt team en uppläxning av mig om konsekvensanalys. Vårt arbete är inte så viktigt att vi ska riskera våra liv, vidare så ansåg jag det var slöseri med tid. Istället för att spendera sammanlagt 5h i en bil, kunde bilen hämtat deltagare i den andra byn som bara låg 5km härifrån och kört respondenterna till oss.

Imorgon morgon blir vi upphämtade av en "taxi". En minibuss som ska ta oss till Juba. Vi ska vara åk-klara kl 7 sen kan bilen komma när som. Förhoppningsvis kommer den innan kl 8 och isåfall kan vi vara i Juba vid lunch. Jag har redan kontakt min vän Dixon där för att förvana honom att jag vill god mat och glass imorgon kväll. De senaste två veckorna har jag omedvetet gått på en bantningskur. Jag brukar säga att jag kan äta allt, vilket jag kan, men efter ett par veckor så blir ALLT för mycket och jag äter bara det som jag tycker är gott. I dag har det varit en riktigt bra matdag. Bröd och 2 ägg med kaviar till frukost, förbeställd kokt potatis till lunch som intogs med kål som var kokt med icke ätbart kött och tomater med rödlök. Ikväll fanns det kokt potatis kvar som jag har ätit med kyckling. Imorgon blir det till en början en lågkaloridag då det inte kommer finnas någon frukost när vi åker, men det kommer jag väl i Juba se till att ändra på!

På lördag ska vi förhoppningsvis vidare till Yei om det finns någon bil eller liknande. IAS bil i Yei har blivit beslagtagen av polisen efter att den var med i en olycka. Chauffören råkade köra på en cyklist som hamnade på sjukhus. Nu är det upp till den skadade cyklisten att bestämma när bilen ska släppas. Olyckan hände för 4 veckor sedan och cyklisten har lämnat sjukhuset, men bilen har inte fått lämna polisen. IAS-bilar är den diskussion som har gått hetast här i regionen Equatoria. Jag börjar bli lite trött på den diskussionen samtidigt är jag själv stort behov av att bilarna fungerar.

Förutom att jag idag har renskrivit anteckningar så har jag suttit i möte med KIC i över 3h. Vi försökte med skype men uppkopplingen var dålig och det knastrade för mycket så det blev mest chatten. På två andra linjer satt herr Ehrenberg som är i USA och en annan styrelseledamot, Edvard, som också är i USA. Jag måste väl erkänna att det var väl inte helt ultimat att vara med på mötet per skype, men utan mig så hade de inte varit beslutsrättigade för en del beslut.

Nu ska jag gå och packa innan generatorn stängs av.

Wednesday, November 05, 2008

My cousin won!

Det är vissa stunder då jag verkligen inte vill vara i bushen. Just nu är en sådan stund. Första gången var den 11 september 2001 då jag var i Tanzania utan TV, dålig internet uppkoppling (gick inte att browsa) dock med en kortvågsradio där vi lyckades höra en nyhetssändning berätta om attacken. Nu är åter ett sådant tillfälle då jag önskade att jag var på ett mer civiliserat ställe med satelit-TV. Jag har dock kunnat höra lite på BBCs radiosändningar. Redan tidigt på morgonen satte min kollega Veronica på sin radio och ljudet nådde även mig som låg i huset bredvid. Till en början låg jag på helspänd tills jag verkligen förstod att Obama hade vunnit! Vilken känsla! Vilken seger!

Jag har varit ett Obama-fan en längre tid. Enligt mina kenyanska vänner hade jag inget annat val med tanke på att Lou-stammen har adopterat mig, samma stam som Obamas far kommer ifrån. Vilket betyder att Obama är min relative, helt enkelt min cousin och självklart stödjer man alltid sin cousin om man är halvt kenyan!

Sunday, November 02, 2008

Pastor Paul Tatanwa

Världen känns ibland ganska liten och i vissa kretsar är den ännu mindre så jag blev ju inte helt förvånad när följande pastor från Sudan Pentecostal Church precis berättade att han under ett besök i Sverige 2006 hade varit i Jönköping och i Stockholm med omnejd. Han hade bland annat träffat Stefan Attefall från Kristdemokraterna i Riksdagen, träffat Pelle Hörnmark i Jönköpings Pingstkyrka och kommunicerat med mina vänner Samuel och Bettan per e-post. Jag hoppas att de nämnda personerna kommer ihåg Pastor Paul? Ni som finns i de omnämnda personernas närhet kan väl höra efter.

Saturday, November 01, 2008

Hotel Charlie here!

Som ni säkert förstår så träffar jag väldigt mycket nya människor här. IAS personal i Sudan är ca 200st och utöver dem träffar jag människor från våra lokala samarbetspartners och självklart människor som berörs av de insatser som vi gör här i landet.
Att komma ihåg rätt namn till rätt ansikte är inte alltid lätt speciellt inte när jag byter stad/by var fjärde dag eller så. Och inte heller när de kallar varandra för olika namn... Idag så frågade jag lite konfuderat varför Veronica kallade chauffören för mi-mike, eller rättare sagt mike-mike när han heter Michael Moggas. Hon svarade skrattande att det beror på att det är hans radiotelefonnamn. Fram tills i november förra året använde de sig av radiotelefon mellan de olika base camps på grund av att det fanns inget mobilnätverk eller internet. Lord Resistance Army (LRA) brukade lyssna av radiosamtalen och förföljde ibland människor vars identitet blev känt över radio. Därför har/hade all personl i IAS radionamn. Det finns tydligen ett radioalfabet - alfa, beta, charlie, delta etc.
IAS personal kallar varandra fortfarande enligt radionamn. En del vet till exempel inte vem direktor Leif är, men alla känna Lima Zula.
Helt plötsligt hör jag att det pratas mer om personalen på huvudkontoret i Khartoum än vad jag förstod för två veckor sedan. Lima Zula nämns ofta och även min närmsta chef, Delta Zula.

Klart slut från Hotel Charlie!