HC

Från livet i Nairobi till livet i Stockholm vidare till Sudan. Tillbaka i Nairobi och vidare till Tanzania.

Tuesday, October 31, 2006

Halvt uppstressad...

Känner jag mig nu. Om en sådär 4h är det dags att gå upp, duscha och sen slänga ner det sista i väskan innan avfärd till flygplatsen.

Det är alltså dags att åka till Kenya..igen. Jag känner inget speciellt, eller det känns typ som att åka hem till Jönköping en helg och hur spännande är det?
Det låter säkerligen lite katig, men Nairobi är mitt andra hem.
Du är varmt välkommen på besök!

Karibuni!

Wednesday, October 25, 2006

Internet hemma

Måste ju berätta att sedan igår har jag o Frida internet här hemma så nu kan det bli ordning på mitt bloggande även i Sverige =) Det var väl en glad nyhet?
Det är inte bara mitt bloggande det blir ordning på utan även min kontakt med omvärlden!

Tillbaka i Sverige

Sen igår kväll är jag tillbaka i Sverige. Under dagen har jag försökt skriva klart min hemtenta som ska in imorgon och just nu är jag bara trött o sur på den. När jag försöker argumentera för en sak så låser det sig i huvudet och jag tappar tesen som jag försöker argumentera för!
Det är väl dags för paus och lite uppmuntrande och hjälpande ord från Mats...

Thursday, October 19, 2006

Nöje och jobb

I tisdagskväll hämtade jag Josef Kuhlin på flygplatsen. Både han o jag är ju här för KDUs projekt, så från och med igår var mina nöjesdagar i Nairobi över. Första dagen då KDUarna kommer ner till Kenya brukar användas till acklimatisering. Josef har bott i Nairobi i 4 år under 90-talet så att vänja honom vid staden gick ganska snabbt. Redan på morgonen konstaterade vi att det var lika bra att börja med souvenirshoppingen. Efter ett besök vid bankomaten satte vi igång. Vi gick ut hårt med lyxturist shopping! =)

Lunchen intog sedan på en traditionell Kenyansk restaurang för 15 kr. Helt ok! Därefter hade jag en önskan att åka till ett helt okänt område i Nairobi som heter Eastleight. Där bor de flesta somalier och utbudet av varor är stort och billigt! Att ta sig dit gör man sedvanligt med den lokala kollektivtrafiken. Området ligger på den farliga sidan av Nairobi så Ruth från Youth Assembly hade via sms varnat oss för sk conmen och pick pockers.
Jag brukar tycka att det är mycket folk down town i Nairobi under rusningstid, men det är verkligen ingenting emot hur mycket folk det var i Eastleight. Vi var de enda vita och troligtvis de enda vita som har kommit dit själva utan någon kenyansk eskort.

Eastleight är det nya himmelriket för inköp av sjalar och tyger för mig! Kitenga (ett stort tygstycke på 4 meter) kostade bara 14 kr. De flesta sjalarna kostade mellan 13-18kr.

Stackars Josef följde snällt med mig och efter varje affär sa jag typ: "Bara en affär till!?". Tillslut konstaterade jag för Josef att det var väldigt vad jag hade blivit en typisk galen shopping tjej!

Väl tillbaka i city var vi väldigt möra och trötta. Vi gick till närmsta Dormans och intog en välbehövlig milkshake och kaffe. Klockan 17:30 skulle vi har styrelsemöte med YA. Jag föreslog för Josef att vi skulle vara lite svenska och komma i tid..det fick vi äta upp. Vi väntade i över 1,5h innan vi kunde köra igång mötet. Fast det var väldigt trevligt väntesnack med Mulle o Nick. Mulle o Nick berättade för Josef hur jag är som person och det är skrämmande vilken koll de har på mig! =) När Fridah dök upp så berättade hon om att varje gång hon pratade med sin chef så tänkte hon på mig. Som tur är så tycker Fridah väldigt mycket om sin chef. =)

Mötet gick bra och läget är under kontroll inför helgen. Just nu fick jag precis ett sms från Mulle som bekräftade att pengarna som fördes över från Sverige första gången den 27 september äntligen har kommit in på bankkontot här. Vi har haft väldigt mycket problem med det.

Om två timmar ska vi bege oss till Thika. Jag ska upp och packa ihop lite kläder inför helgen.
Helgen kommer bli jätte bra! Det känner jag på mig! På lördag ska vi bland annat ha paneldebatter där Dixon från NDI o jag ska vara med i samma panel. Det kommer att bli mycket intressant!

Nu på förmiddagen var jag o Josef förbi NDIs office. Jag hälsade på lite gamla arbetskamrater och Dixon bjöd oss på lunch. Som sagt...dags för packning!

Tuesday, October 17, 2006

Svarttaxi

Svarttaxi åker jag nog mer än ofta här utan att vara medveten om det. Det är så många som ropar "Taxi madam?" efter en så oftast väljer man personen som verkar mest normal. Om jag tycker de har varit bra och pålitliga så tar jag deras nummer och ringer efter dem någon annan gång då jag behöver taxi. Annars åker jag med taxis som andra personer har rekommenderat mig. Så är det med Josef som jag åkte med ikväll.

På väg ut till flygplatsen säger han till mig att om polisen stoppar mig så måste jag säga att han är en vän till mig. Denna mening har jag hört innan från andra taxichaufförer, men jag har aldrig varit med om att vi har blivit stoppade förrän ikväll.

Vid flygplatsen måste man passera en spärr för att få komma in på området och där står det poliser. Vi blir stoppade och polisen hälsar artigt, undrar om vi har något bagage och ber om att få titta där bak. Därefter ber han Josef visa sitt körkort. Allt går lugnt och fint tills polisen tittar in genom fönstret och säger till mig:
How much have you paid for the taxi?
Jag tittar oförstående på honom och säger:
I havnt paid anything...this is a friend of mine.

En ren lögn...samtidigt ganska försvarbar. Om jag hade sagt att jag åkte med en taxi så skulle polisen ha hållt oss kvar och krävt oss på mutor. Jag vägrar betala mutor och visst kan man diskutera vad som är mest moraliskt rätt, att betala en muta eller ljuga?
Samtidigt är Josef en vän till mig och nog kunde det vara ersättning för bensin som jag betalar till honom. Annars har vi alla snart åkt svarttaxi med tanke på den sed som finns i vissa kretsar (såsom de frikyrkliga) då man delar på bensinkostnaderna.

Monday, October 16, 2006

Tår i ögat

Dagen började lite smått segt. Jag förstår inte varför det är så svårt att komma upp ur sängen i Nairobi! Kan det bero på höjden?? Nairobi ligger 1820 meter över havet och syre halten i luften borde vara tunnare på denna höjden. När jag gjorde ett försök till att börja springa/jogga här i våras så kändes det ganska väl att det var tunnare syre. Det är så skönt när jag kommer upp med bra ursäkter! =)

I eftermiddag åkte jag till den kvinnogrupp som jag jobbade med i våras. Kvinnornas gemensamma nämnare är att de är HIV positiva. Min främsta uppgift var att lära en liten grupp att skriva och läsa swahili, en annan grupp hade jag engelska lektioner med. Utöver det stöttade jag och hjälpte projektledaren Pia.
I våras var det ganska mycket konflikter i gruppen och precis när jag lämnade hade gruppen splittrats. De kvinnor som valde att stanna och fullfölja Pias vision, att producera halsband och på så sätt få en inkomst, var de som jag träffade idag.
Jag har tyvärr inte haft så mycket kontakt med Pia sen jag kom hem och visste inte riktigt idag hur läget var i gruppen. När jag lämnade hade vi precis flyttat in i ett nytt hus och det var dit jag kom idag. Det första jag möttes av var 27 små söta ungar i ålder 1-3 år som skrek "How are you!" och sträckte upp sina armar emot mig. Barnskötarna visade mig till rummet där kvinnorna hade svenska klass. När jag sticker in huvudet så bryter ett jubel ut bland kvinnorna! En sådan härlig känsla steg upp inom mig så jag höll nästan på att börja gråta. Grymt vad jag tycker om dessa kvinnor!
Vid rummets kortsida ser jag två förvånade vita personer som jag hälsar på och som visar sig vara svenskar. När jag presenterar mig som Hanna så säger tjejen: "Jaha, är du Hanna som kvinnorna alltid pratar om!?"

Kvinnorna har idag ett fast jobb med månadslön att gå till. På arbetsplatsen får de hjälp med barnpassning. Precis i dagarna har de fått en stor order ifrån Sverige på 1500 smycken. I maj nästa år ska de resa till Sverige och uppträda med sång o dans och berätta om HIV/Aids. De ska stanna i en hel månad. Jag tror inte riktigt att de har förstått vilka kontraster det är mellan Göteborg och Kibera, Kibera som är södra afrikas största slum. Alltså, det är så häftigt att det har blivit en så stor förändring i kvinnornas liv! De tar fortfarande kollodialt silver som kväver HIV viruset (och varför vet inte du ngt om kollodialt silver? vad kan jag säga, titta på filmen Constant Gardener och dra därefter dina egna slutsater) och håller dem friska.

Efter ett par timmar i hos kvinnorna åkte jag ner på stan för ett styrelsemöte med Youth Assembly. Väldigt roligt att få träffa dem igen och höra alla "Welcome home!" =)

Jag kanske är lite väl hemma här i Nairobi med tanke på att jag har tagit tillvara på the African time. Styrelsemötet skulle börja 17, jag var där 17:20 och då hade precis Ruth kommit. När vi sedan skiljdes åt så tillät de mig inte ens ta en taxi (som jag som vit annars gör) trots mörkret utan Nick följde mig till bussen och såg till att jag kom med en innan han gick (gentleman uti fingertopparna). I bussen ringde jag efter en eskort (Edvin, nästa gentleman) som mötte upp mig vid busshållsplatsen och följde mig hem. Jag är inte helt dumdristig i en av världens farligaste städer.

Grädden på moset av min kenyanisering är att jag frivilligt åt ugali och kyckling kokt i tomater och lök till kvällsmat och till och med tyckte det var väldigt gott!
Känn på den Jullan! ;)

Sunday, October 15, 2006

Stand up

Join forces with people all over the world on October 15th & 16th, 2006 to set the first ever world record for the largest number of people to STAND UP Against Poverty and STAND UP for the Millennium Development Goals!

STAND UP because...
...every day 24 000 people die from hunger
...every day more than 100 million children are denied the chance to go to school
...every day 1.1 billion people have to drink polluted water
...every day 8 200 people die due to HIV/Aids

Stand up and demand promises made by our governments to end poverty and achive the millennium development goals by 2015 are kept.

www.millenniumcampaign.org

Sammanfattningsvis så var detta temat på predikan i NPC Valley Road idag. Pastorn hann även med att ge en rejäl känga till den Kenyanska regeringen och den arrogans som finns i en del kyrkor i Kenya med många besökare från medel- och högklass människor.

Förutom kyrkbesök har jag hunnit med en lång kaffe med min vän Richard och en middag på en etiopisk restaurang med vännen David och hans amerikanska kompis Jessica.

Saturday, October 14, 2006

Hemma?

Anlände för ca 3h sedan och har hunnit med lite middag och kenyanska nyheter. Nyheterna var väl inte speciellt trevliga dock. Det rapporterades om en mamma som hade skurit av sina söners penisar. Föräldrarna hade börjat bråka o fadern hade uttryckt att han ville hellre ha flickor än söner, så mamman tog saken i egna händer.

Det känns underbart att vara tillbaka! Allt är sig likt. Det enda sura var att mitt kenyanska nummer har blivit inaktivt. Då jag har varit borta så har de byggt ut det abonnemang-nätverk som jag har, o de nummer som då hade varit inaktiva i mer än 3 månader plockade de bort. Så det första jag fick göra var att köpa ett nytt sim-kort. Fungerade bra då Bjarte var lite sen med att hämta mig. Jag har meddelat de kenyanska vänner som jag gärna fortsätter att ha en närmre kontakt med mitt nya nummer, så min mobil har gått varm i ca 1 h nu. Jag var på toa och fick under den tiden 4 missade samtal och 7 sms. Inte illa!? Så populär är jag ju inte ens i Sverige ;)

Nu väntar sängen. Jag återkommer väl här snart igen då jag har bättre internet möjligheter här än hemma i min lägenhet.

Friday, October 13, 2006

Kenya, here I come!

Om några timmar bär det av till Kenya igen. Det känns väldigt roligt! Jag ser verkligen fram emot att få träffa mina vänner där.
Denna turen är på 10 dagar, därefter är jag hemma en vecka innan jag åker till Kenya för 3 veckor. Resan nu är för KDU, nästa för KIC. Antar att jag återkommer med mer information och onödigt vetande om det här på min blogg.

Nu ska jag spendera de sista timmarna i Sverige med min M! =)

Tuesday, October 10, 2006

Multinationella företag (MNC)

Jag är en stor motståndare till mulitnationella företag såsom Nestle och Coca-Cola. Det senaste året har jag dock tyckt att mina argument emot dessa företag har börjat tryta, då till exempel människor påpekar hur många jobbtillfället multinationella företag skapar i utvecklings länderna.
Argument som att Nestle förespråka att kvinnor ska ge sina barn pulvermjölk istället för bröstmjölk känns lite förlegat. Problematiken med pulvermjölk har varit att kvinnorna inte har haft tillgång till rent vatten att blanda pulvret med och barnen har därför drabbats av diarrer m.m. som oftast har lett till döden. Idag tror jag inte Nestle uppmuntrar t ex kvinnor i Afrika att använda pulvermjölk.

Världen står inför många framtida problem och ett av dessa är bristen på vatten. I Sverige förbrukar varje person ca 20 000 kubikmeter vatten per år. En minimumgräns har satts till att en person bör ha tillgång till 1000 kubikmeter vatten. Denna mängd vatten är ett drömscenario för en person till exempel i North Eastern provinsen i Kenya.

Problematiken med till exempelmultinationella företaget Coca-Cola (som har sina fabriker mer eller mindra över hela världen) är att de överutnyttjar grundvattentäckterna vilket försätter den lokala befolkningen i akut vattenbrist.

Finns det något bättre argument mot ett multinationellt företag?

Du kan väl tänka på detta nästa gång du dricker din coca cola, fanta eller annan drickbar dryck från företaget Coca-Cola.

Mer vatten till folket!

Monday, October 09, 2006

Har du hört det senaste ryktet?

Världen är liten och den kristdemokratiska rörelsen i Sverige är mindre.
Rykten sprids snabbt och jag antar att det är mitt uppdrag att bekräfta de som berör mig.

Ryktet stämmer. Han föll och jag likaså.
Jag antar att jag med detta ger svar på en fråga tidigare ställd här på bloggen under rubriken: Nykterister är vi snart allihopa!

HC har stor påverkan på Mats och Mats på HC. ;)

Wednesday, October 04, 2006

Händig vs. Pysslig

När jag inte har internet hemma så glömmer jag allt för ofta bort saker i min vardag som jag skulle vilja kommentera.
En incident som händer för någon helg sedan som jag tänkta att "detta måste jag kommentera" är följande:

Jag har ju flyttat in i en ny lägenhet med betongväggar. Det är ju alltid lika smidigt då det ska sättas upp hyllor m.m. Jag anser mig själv vara ganska händig och min kombo Frida har gett mig sin bekräftelse på att det är så (nu säger ju detta inget om hur händigt jag är eftersom det är i relation till händig Frida är). Min händighet sträcker sig bland annat till att borra hål i tak, plugga och sätta i taklampskrok, köpa sladd och skarva för nya eller byte av kontakter m.m.

Händelse: Frida hade två killkompisar på besök och jag tog tillfället i akt och frågade om de kunde bistå med sina händer när jag skulle sätta upp två hyllor på väggen. De kände sig osäkra inför situationen då de inte hade varit med om att borra i betongväggar förut men jag lugnade ner dem och sa att jag hade koll på läget. Då uttrycker sig den ena killen: "Jasså, du är lite pysslig du!?"

Ursäkta mig!? Jag pysslig? Vad hände med händig?
Är det bara killar som är händiga och när en tjej utför samma göromål så är hon pysslig?
Hur skulle det låta om jag påstod att min pappa som är väldigt duktig på att renovera, att han är pysslig? Ingen skulle väl få associationerna att han höll på med hemrenoverationer utan folk skulle väl tro att han sitter hemma och göra hemmagjorda julkort t ex.

Nädå, jag blir inte alls upprörd när någon kallar mig pysslig, men den här gången ansåg jag mig vara väldigt händig. Och tilläggas kan är att jag är väldig hushållig också!

Monday, October 02, 2006

Dagen präglad av Dagen och Helgen

Känner mig lite smått seg idag efter för lite sömn mellan lördag och söndag och en "över"social söndag.
Jag vet inte riktigt vad som har hänt med mig. Innan jag var i Kenya så tyckte jag väldigt mycket om att få mycket tid med mig själv, att helt enkelt få vara ensam. Efter en dag med plugg m.m. tyckte jag det var skönt att komma hem till en tom lägenhet. Men nu icke så! Något har hänt! Jag tror det beror på min Kenya vistelse. Jag har blivit så beroende av att ha människor runtomkring mig. När jag reflekterade över att Frida skulle åka till Kaxholmen under helgen insåg jag hur tomt det skulle bli i lägenheten utan henne. Hon lämnade redan i torsdagseftermiddag. Som tur är har några vänliga själar vid namn Marlene, Mats, Daniel o Hanna uppfyllt mitt sociala behov under hela helgen. Någon mer än andra ;)

Antar att jag här på bloggen borde reflektera över mitt besök på Livets Ord igår, min lördag som tidningen Dagen representant eller teatern Hemkomsten som jag såg i fredags...men det får vara till en annan gång...